Ja, det gör ju det. Börjar ta sig i åkningen alltså 🙂 Känns otroligt kul! Det har ju blivit en del längdåkning i vinter. Har först få till två till tre pass per vecka där två varit för både mig och hundarna, alltså jag först och sedan hundarna var för sig, och sen ett “eget” pass. På slutet nu så kan jag ärligt erkänna att jag slarvat med det men vi har ändå hållit det upp bra i två månader ungefär. Vi åker i Filipstad, på Kalhyttan, som är helt fantastiskt. Är så skönt att jag fick tummen ur och äntligen köpte ett medlemskap där, visst det är en bit att åka men väl värt det!

Idag var första gången jag åkt bort från stadion och konstsnöspåret och tagit mig en bit bort istället, runt Vasabanan! Jag körde nog fel någonstans dock för jag kom ut på, vad det kändes som, helt fel ställe. Som tur är gick det ju ganska nära den vanliga slingan på några ställen så jag hoppade på den mot slutet. Totalt blev det dryga sex kilometer i alla fall, i ett svep. Bra för att vara mig tycker jag då jag mest åkt ca tre till fyra kilometer för egen maskin förut. Ni som kanske tycker att sex km inte är värst att hänga i granen så nja, det är det nog inte heller egentligen om man tänker på alla de som åker Vasaloppet 🙂 Jag tycker dock det är rätt ok att förflytta 122 kg i fristil, man får upp lite puls kan man säga 😉