Rekrytering – stort ord! Det kan ju innefatta så mycket, men här kommer jag att fokusera på tre delar: aktiva & ledare.

Först och främst måste man ju ha klart för sig att vi är en liten sport, vill vi bli större måste vi arbeta för det, offra något förmodligen och även hålla varandra om ryggen med viss måtta. Vilka har då ansvaret när det kommer till rekrytering? I grund och botten tycker jag ju att det är “fotfolket”, föreningarna som får ta på sig ansvaret för rekryteringen. Både av spelare & ledare! Själva rekryteringen, alltså att finna lämpligt folk, kan knappast ligga hos förbund eller distrikt och då finns endast föreningarna kvar. Däremot vore det ju trevligt om det nätverkades lite MELLAN föreningarna. Om det är någon förening som lyckas jättebra med att rekrytera ungdomar, varför frågar man då inte den föreningen om hjälp för att lyckas på sin hemmaplan? Jag är övertygad om att den förening som lyckats bara är glada att “ge ut” sin modell. Men nej, så känns det inte att det görs. Alla föreningar ska bygga upp sitt eget program och uppfinna hjulet – igen, igen och igen! Varför? Vilka tjänar på det? Kan vi inte ta den tankeverksamheten och utveckla något annat?

En annan sak som stör mig lite grann är att man är ganska snabb på att kritisera en förenings modell eller sätt att bedriva verksamhet. Har man städat sitt eget hus först? En av mina tränare sa en gång til oss i laget att: “Innan ni börjar peka på att andra gjorde fel det och det spelet, titta er själva i spegeln!” Jag tror att om alla börjar “leva” efter det här, förening så väl som förbund, kommer vi att ha en bättre diskussion och förmodligen bara växa som sport.

OK, det var en liten parentes 🙂

Jag har redan slängt lite dynga på föreningarna här ovan med rekryteringen. När vi väl rekryterat dessa massor då, hur gör vi då? Vilka har hand om utbildning för ledare/tränare? Jag önskar att det skulle funka så här:

SAFF – Tar fram verktygen. Utbildningsstege, kontakt med utbildare, program etc.
SDF – Arrangerar och utför utbildningarna i stegen (till en viss gräns är klart) samt följer upp hur utfallet varit.
Föreningar – Rekrytera folk, skicka på utbildning, utbilda spelare!

Det är min önskvärda gång. Idag ser tyvärr inte detta ut så, i min verklighet. Det är ju mycket möjligt att jag missat något men under de år jag suttit med i vårt SDFs styrelse har vi fått “mindre” att göra och idag är den enda utbildningen som vi skall arrangera, domarskolorna för junior och senior en gång per år! I början av min “karriär” där fanns det istället för Plattformen en annan sorts ledarutbildning kallad ULW (UngdomsLedarWorkshop). Denna var ganska uppskattad bland distriktets ledare och vi hade ganska många som gick den. Det känns lite grann som att dagens väg till att bli tränare är: läs så mycket du kan privat i böcker och på nätet, ha bra kontakter i rätt förening (skyddad verkstad) och gå en obligatorisk del hos SISU och en hos SAFF (Plattformen och fotbollsdelen). Här skulle jag gärna se en “egen” utbildningsstege hos SF (specialförbund).

Jag har kikat lite på andra sporter, som inte är hockey och fotboll, och hur deras utbildning ser ut. Basketförbundet, exempelvis, har en utbildningsstege på 5 steg plus en grundkurs. Grund och steg 1 sköts av distrikten, steg 2 av lite större regioner och 3,4,5 av förbundet. Detta är väl något som även vi skulle kunna göra? Varför? Helt enkelt för att SAFF kan då fastställa krav och innehåll för utbildningarna för att få en kvalitetssäkring. På det sättet vet man att grundkursen och steg 1-utbildningen ser likadan ut över hela landet. Självklart måste man ju även då ha någon form av utbildning för utbildarna, men detta ser jag inte som ett problem. Sen kanske vi inte ska göra som basketförbundet gjort och har samma grundkurs och steg 1 kurs för domare OCH tränare, en kittlande tanke i o f s, men jag tror inte det skulle funka.

Vet inte om det här inlägget sa något, men kort sammanfattat kan man säga: SF sköter verktyg, SDF sköter utbildning och förening vidareförmedlar till spelare och rekryterar folk!!