En halvmara

Annandagen bjöd på kallt väder, 12-13 minusgrader närmare bestämt. Efter julens stillasittande kröp det lite i benen och suget för lite löpning växte fram. Tydligen tänkte brorsan likadant för han ringde mig innan jag hann ringa honom och frågade om jag skulle med på en runda. Sagt och gjort bestämde vi oss för att ta ”Karlskoga runt”.

Det blev – 21k, k som i kilometer. En halvmara alltså. Det längsta jag någonsin sprungit och dessutom utan uppehåll och gångpartier! Sista 2-3 km sprang jag själv då brorsan vek av hemåt. En bit jag trodde skulle vara jobbigare än den vart. Däremot var det ju en helt ny känsla när man väl stannade, med darriga ben, blodsockerfall och allt som hör till. Helnöjd med insatsen är jag dock och det så klart mersmak. Tiden, som inte är helt oviktig för mig, blev strax under 2:20. En tid som i dagsläget inte säger mig så mycket men en bra måttstock med smittfart strax över 6’30″/km. Nu tar vi sikte mot längre distanser på träning. Let’s go!

IMG_2851-0.JPG

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.